fredag 21 maj 2010

Hallstapoeterna i profil: Rudolf Larsson

Förra inlägget postades lite väl snabbt. När jag presenterade några av mina favoriter bland Hallstadiktarna glömde jag oförlåtligt nog bort att ens nämna RUDOLF LARSSON. Jag ber om ursäkt för detta. Aska på min förkrossade vårhatt. Här kommer, in extenso, ett fint exempel på hans skrivkonst:

Trädgård anlades, däri förädlade fruktträd planterades
Oh-a oh
vilka lämnade stor skörd i prima frukt
Oh-a oh
Nyodlingar uppfördes i avsevärd omfattning, ävenså
brytning i åkern och anläggande av stenmurar
I detta förarbete fick sonen Josef
I met your children
Oh-a oh
deltaga eller rättare växa in,
What did you tell them?
så att, när han år 1913 började som arrendator
av den kära födelsegården
Winter came and broke your heart.
började han där
Oh-a-a-a oh
förverkliga
Oh-a oh
alla de framtidsdrömmar,
You were the first one
som hägrat
Oh-a oh
för honom under det tidigare arbetet
You were the last one

Rudolf Larsson, Ekonomien är god (2008)

* * *

Det vi bevittnar är inget mindre än ett litet poetiskt mirakel.
Vad "Rulle" här gör är helt enkelt att sampla två till synes inkompatibla källor med varandra, å ena sidan några rader ur den agrara klassikern De 52 pristagarna 1923 vid tävlan mellan välskötta mindre jordbruk och, å den andra, de mest efterhängsna doakörerna från The Buggles oförglömliga Video Killed the Radio Star.

Resultatet blir en text där helt nya innebörder skavs fram i friktionen mellan lantbruksprosans trygga tillförsikt och den postmodernistiska popsångens illusionslösa cynismer. Om jag ska tolka dikten, tycker jag att den gestaltar en annalkande konkurs: en bonde som av omständigheterna ("winter came") tvingas ge upp drömmen om att odla sin egen mark. Men det är självfallet bara spekulationer. Kanske är det istället en dikt om en pyrande generationskonflikt? Författaren själv är föredömligt dold, vi anar knappt myllret av potentiella innebörder, utan följer bara som hypnotiserade de håriga händerna som sticker fram bak den mästerliga marionettspelarens rödsvarta skynke. Kort sagt, en juvel i samtidspoesin.

Rulle hårt trängd av autografjägare

3 kommentarer:

Mattias sa...

Den här rulle ska ha ett erkännande för att han, i motsats till många andra sk poeter, uttrycker sina förvirrade tankar klart och begripligt. Han har meningsfränder, som med sitt språk till obegriplighet fördunklar innebörden i vad de säger, så att jag endast med ledning av deras folie hattar kan sluta mig till på vilken sida av vägen de kör.

Ann-Katrin sa...

Oh, it´s getting mean...

Vera, tack för den. Synd bara att trollen alltid är snabbast.
Syns vi till helgen?
Det är ju premiär på you-know-what.

A-K

Jan-Åke sa...

Författare är en sak och ha något viktig att säga är en annan sak. Har jag lärt mig här som icke författare men jag tro mig ha något viktigt att säga. En som har något viktigt att säga lägger bördan på den som läser och författare handlar om att bördan är på författaren. Men vi borde ställa större krav på den som läser. Makten vill gärna göra tvärtom - kanske omedvetet eller det är deras jobb. Det handlar om yttrandefriheten.